Detta skrevs på facebook igår av Lukas (en gammal klasspolare till mig) och jag tycker han har så sjukt jävla rätt!!

Jag är trött på människor. Jag är trött på de problem som alla har, som egentligen inte är problem, utan små hinder som gör livet till en berg-och-dal bana istället för ett tåg. Ändå gnälls det överallt i media och sociala sammanhang över saker som är näst intill obefintligt små hinder.
Vem som deltog eller vann i melodifestivalen, varför någon inte ser dig som du ser den, hur kallt Sverige är i jämförelse med Thailand eller hur extremt jobbigt livet som student är.
Facebook äcklar mig.
De riktiga problemen lämnas odiskuterade, och det är klart. Vi unga människor har mindre inflytan än hemsidor, tidningar och tv-program som finansieras och därför styrs av större bolag eller företag, som i sin tur styrs av människor betydligt äldre (och rikare) än de människor mediet berör.
Jag kan inte lagligt rösta ännu, och jag är redan trött på politikers lögner och den eviga kampen mellan blått, rött och blågult.
Vi borde inte rösta om VEM som ska "representera" oss, vi borde rösta OM någon verkligen ska kunna betala sina nya bilar med pengar som tjänas genom att ljuga och smutskasta.
Vi borde ifrågasätta systemet istället för människorna som mår dåligt av att leva i det, och människorna som lever utanför det.

Jag är 17 år gammal och är redan trött på hur ignoranta och lättlurade människor i systemet är. Hur kan någon ifrågasätta sitt barns psykiska hälsa utifrån ett utlåtande av en "kvalificerad psykolog", istället för att ifrågasätta den psykiska hälsan hos en person som tror sig kunna förstå hur ditt barn mår och tänker genom en timmes konversation utspritt med månaders mellanrum?
Hur kommer det sig att fler och fler föräldrar, ungdomar, till och med barn doseras med piller för att lyckliga, istället för att själva analysera sin situation och inse varför de egentligen inte mår bra?

För att systemet vi alla lever i trycker ner oss i gropar. Vi hålls ner och våra röster hörs inte över de oändligt högljudda medierna. Vi blir manipulerade till att tro att vi är ensamma, udda och missanpassade, att det är vi som är dåliga på allt som är viktigt och inte mår som vi borde, att det är vi som inte kan se saker från den rätta sidan,
ATT DET ÄR VI SOM INTE PASSAR I SYSTEMET, INTE ATT DET ÄR SYSTEMET SOM INTE PASSAR OSS!
Vi är inte ensamma, vi är plural och mångfald, vi är majoritet och vi är inte blinda!
ÖPPNA ERA ÖGON!

Jag är 17 år gammal, och jag ser inte fram emot att fylla år. Jag vill inte bli en officiell del av systemet, och jag vill inte rösta på en lögnare, jag vill inte mata systemet med mer pengar genom skatter, och jag vill inte leva upp till systemets förväntningar, och jag vill inte leva under sydtemets tryck.

Jag är 17 år gammal, och att jag som är så ung och oerfaren redan inser hur fel systemet behandlar oss måste peka på att något gått extremt fel!

Jag är 17 år gammal, och mina ögon är öppna.

Vad tycker ni? Håller ni med eller tycker ni något annat? :)